Igår gjorde jag så lite som möjligt. Hälsade på pappa, där fick Dallas träffa Stina, en liten blandis min pappa är hundvakt åt om dagarna. Dallas va jättecool o ville jaga den lilla hunden, ända tills hon jagade tillbaka. Då sprang Dallas för livet. Han insåg ganska snart att hon var mer rädd för honom än han för henne. Då trackaserade han henne lite, hon försökte säga från, men för lite - så Dallas ville inte lämna henne ifred. Nästa gång kanske hon säger till på skarpen!

När vi va klara där åkte vi hem till mamma o va ner på Ljusdal en snabbis. Hemma tvätta jag, hängde tvätt o kockade mat. Nu har jag ren tvätt som jag sparat på hög hela veckan som måste vikas. Trökens! Tvätta o hänga går väl an, men vika o lägga in i lådor o skåp slipper jag gärna! Kanske Jonny ställer upp? :P

Fick en släng av städbaciellen idag. Känns som jag fastnat i hemmamammaträsket tidigare, där jag inte har haft lust med nåt. Men nu fick dammsugarn o moppen sig en omgång. Lyckliga jag?! :P Det blir sådär när man är hemma o hattar runt, efter att tag tappar man fokus o slappar på. Det är ju samma, samma, samma varje dag! Nu när ungarna börjat på dagis o 6-års tar det väl ett tag o hitta tillbaka till schemat. I sommar har vi ju badat o varit ute mest hela tiden o städat när det funnits tid. Nu finns det helt plötsligt hur mycket tid som helst att städa på!

Inte blir det nå vidare promenad heller. Om dagarna måste jag ju anpassa mig till Dallas. Han får inte gå långa promenader o orkar inte heller. Det blir korta kisspromenader med honom. Kan ju gå själv på kvällen när Jonny är hemma, varför har jag inte gjort det? Annars får jag väl ta tvillingvagnen, kanske Dallas vill ta en raid i den ;) Folk springer ju omkring med Chihuahuor o andra småhundar i handväskor, ska inte jag kunna köra min Grand Danois i barnvagn då?