Dagen har varit bra, hämtade Jonny på fm. sen har det varit en vanlig dag hemma, sen kom Anton på besök. Jonny o han åkte o jag satte på en film åt ungarna. Sen gjorde jag tacos till middag. Tomas o Angelica kom o hälsade på, det va ju kul - förutom att jag knappt hann träffa dom för att jag sprang omkring. Barnen sover o nyss fick jag Sid att sova, efter matning, matning o åter matning. Han är ett mat monster?

Så nu sitter jag här ensam, lyssnar på musik i lurarna o har all tid i världen att tänka. Sånt suger, för jag kommer alltid på dåliga, irriterande o negativa saker. Känner mig bläigt känslosam. Är ganska nöjd med tillvaron just nu. Men vad ska man göra sen när föräldraledigheten är slut? Det kommer ju bara bli kattskit av alltihopa, för det jag vill(e?) göra kommer jag inte få göra, eller så har jag väl tröttnat när man väl får en chans. Jag tycker inte om att vänta, det känns som ett hån. Jag har lagt ner massor och uppnåt massor för att ha kommit dit jag är - eller så har jag jävligt fel? Jag kanske inte är rätt person. Börjar nästan tro att det är så... det är tur att jag har mina barn, annars hade jag nog inte uppnått mer än ändlöst vakna timmar, tandgnissel o övermod.

Vet inte om jag är en motpols magnet vad det gäller folk? Nog för att jag inte är en översocial jävel, men lite  umgänge vore ju fint. Samma sak gäller även här. Orka höra av sig till folk som inte hör av sig i sin tur. Det verkar inte bättre än att man förblir solokvist. Synd, för den som går miste om mig. Det är ju aldrig kul att bli bortvald... men jag överlever nog, jag har ju överlevt förr.