Snarlik Dag 1 - Presentation av mig, i förra utmaningen. Ska försöka få lite mer historisk överblicklig fakta o mer ego vinkel på denna, mera jag! :P

Börjar med korta fakta:

Musik - Scorpions, Roky Erickson, Ozzy, Ramones, Dire Straits o dansband :)
Kläder - Mjuka, sköna o trivsamma... mycket svart.
Hår - Icke avancerat, lätt frisyr o går sällan till frisören. Senast nu var dec 2009 ;)
Gillar - Vara med familjen, bada badkar, blippa med datorn, shoppa, sommar, höst o skvaller :P
Gillar inte - Jobbigt folk, grus i sängenljug o trångsynthet.
Åker - bil. Mitsubishi o Volvo.
Dricker - Loka, kaffe, mjölk, juice, vatten, te o läsk. Det mesta med andra ord :)
Favoritfärger - Svart, vitt, grått.

Jag föddes i augusti, året 1985, det var då bla. de svenska femöringarna och tjugofemöringarna upphörde att gälla, den svenska riksdagen beslutar att avveckla kärnkraften till 2010 och stoppa utbyggnaden av älvarna, tjejmilen arrangeras i Stockholm för första gången, Halleys komet passerar jorden och den svenska riksdagen beslutar att katalytisk avgasrening skall införas på bilar från och med 1989 års modell.

Min mamma o pappa har inte varit speciellt stadiga, så jag har bott med mamma och 6 år äldre syster i en fin by som heter Bäckan, bredvid min mormor o morfar - som för i övrigt är dom bästa. Min bästa kompis Jimmy bodde i grannbyn, o vi har haft mycket skoj. Nu träffas vi sällan, men han betyder mycket ändå.

Skoltiden åk 1 till åk 9, sög pung. Jag skolvägrade halva nian för mina sk.klasskamrater var till stor del idioter o insåg inte mina bra sidor. Gick ut med betyg tillräckligt bra att komma in på gymnasiet, och lärare bad om ursäkt på avslutningen för dom inte hade trott att jag skulle klara sista året i högstadiet.

Gymnasietiden var väldigt roande och givande. Gick Bild och Form. Hade knäppa bildlärare i de flesta bildämnena, en snygging i foto o nån/några dagar i veckan var vi på Hälsingegården i Jarse o pinades bland grönavågare o annat speciellt folk. Även om jag gillade gymnasiet, så var jag nog ändå inte en i klassen. Deltog aldrig i någon avslutning på mina tre år. Första året, var jag i Dalarna? Andra året, var jag i Duved på någon annans avslutning. Tredje året, var jag bakis o sov bort halva dan. O ska jag va ärlig hade jag nog inte ens koll på att det var avslutning den dagen heller.

Sista året gymnasietid var väl sådär, gällande närvaro på olika sätt o vis. Även i livet. Bytte bana o lärde mig av verkligheten ist för att se på. Har nog alltid varit en sån person. Jag tror inte gärna på va folk säger, och skaffar mig gärna en egen uppfattning. Det var en väl vågad prövning, för jag hade lika gärna kunnat sitta kvar där idag. Och jag har lärt mig att jag får leva med mitt beslut resten av livet, för det kommer aldrig att lämna mig. Men, jag ångrar det inte.

Vid midsommar 2005, hade jag kastat mitt sämre liv i sopkorgen. Det var upp o ner hela tiden. Kände att jag vill plocka upp det jag kastat hela tiden. Hade flyttat till min syster i Dalarna för att komma bort. I augusti skulle jag återvända hem för att plocka upp det jag kastat. Innan jag kommit hem, fastnade vi påvägen - en övernattning som fick förändra allt. Pappa ringde o någon jag inte träffat på länge ville prata med mig - Jonny. Vi bestämde att vi skulle ses nästa dag när jag kom till Hälsingland. Sagt o gjort, det gjorde vi... sen skildes vi inte åt.

Jonny berättade första dagen vi sågs att han snart skulle bli pappa. Det kändes helt okej att ta kasta mig in i det. Ett barn, det kan ju inte vara så svårt...? September 2005 föddes Jonnys son. Sen började en jobbig tid. Inte för att jag tyckte det var jobbigt att Jonny fick barn med en annan, utan för att mamman tyckte att Jonny inte skulle få ha sitt barn. I oktober 2005 fick vi veta att jag var gravid. Vi hade tidigare bott i Bergsjö där Jonny hade lgh, men bodde för tillfället hos min mamma. Vi fick en egen lägenhet.

December 2005 fick jag min praktikplats på Hantverkargården. Det har stärtkt mig och hjälpt mig påvägen. Jag fick social träning, bättre självförtroende och utveckling. Juni 2006 föddes våran dotter. Hon var helt underbar o jag var hemma med henne hela föräldraledigheten. Strax innan vi fick henne, började vi även få ha Jonnys son på helgvistelser, efter mycket om och men. Till slut fick vi även halva tiden, men det var lite senare...

Januari 2007 hade vi dop för våran dotter. Överaskade gästerna med vigsel. Vi blev man o hustru o lovade varann evig trohet o sånt inför vår allsmäktige gud ;) Hoppade över förlovningen o köpte fina o dyra ringar i rött o vitt guld som jag älskar att se på än idag.

Efter mammaledigheten gick jag tillbaka till min praktikplats på Hantverkargården. Efter det bestämde jag mig för att gå Omvårdnad på Komvux. Var återigen med barn och i juni 2008 kom våran andra dotter till världen. Denna gång blev det Jonny som fick vara pappaledig hela tiden. Jag var endast hemma på sommarlovet 2008, sen återgick jag till studierna o blev klar december 2009.

Däremellan gjorde vi en misslyckad flytt till Småland som varade i några månader. Jag trodde aldrig på flytten, men Jonny trodde den skulle göra underverk. Det enda den gjorde var att jag fick gå en termin extra för att bli klar med utbildningen, vi fick se folks rätta jag - som var ruttet, vilket iofs var bra. Och, man har fått höra folk eviga tjat om "va va det jag sa...". Shit happens! Jonnys son började iaf på hos oss på heltid.

Började vara tim o halvtids vikarie på Hantverkargården i början av 2010. Fick sen en heltidsvickaretjänst som skulle vara till 30 novemver 2010. Har nu sökt tjänst, och jag hoppas att min mammaledighet inte ska stå i vägen för mig - det vore ju synd, för både mig och dom.

För nu sitter jag här, med bulle i ugnen igen - sjuksskriven sen några veckor tillbaka, flyttkartongerna står på hög och det är svinkallt ute. Jag har betalat alla mina räkningar för månaden, har undrbara barn, matriella ting så jag klarar mig och mat i kylskåpet. Är nöjd, fast man ibland vill ha mer...

Vet att jag gör mitt bästa, o vill folk gnälla - kan dom stoppa upp nåt där bak. Den enda som bör klaga över mig är jag själv. Andra kan hålla sig till sitt. Tycker inte om besserwissrar, även om den bor en i mig själv också. Tycker att jag nått en bra personlig kännedom. Även om det inte alltid märks, är jag väl medveten om att man kan tycka olika och jag tycker även att det är okej.

Tycker de berättelser jag punktat upp är sånt som påverkat mitt liv. De är bra och dåliga upplevelser, men som gjort mig till den jag är idag. Och det negativa jag har lämnat det bakom mig o kan se tillbaka i godan ro. Varför gnälla om sånt som skett, och som man ändå aldrig kan ändra på. Life goes on!