Det känns som att magen styr min väg frammåt. Den putar ut som om den vore en vägvisare, en tentackel som är tjock och rund? Den är ganska mysig, när den inte är i vägen. Som när man sitter på bussen, och bebisen trycker uppåt mot revbenen. Då känns det inte alls bra?

5 veckor kvar till den kommer.

Imorgon ska jag på avslutning och titta på lillasyster, det var längesen man var med på nåt sånt...

Veckans höjdpunkt:
Niklas på lördag. Han ska sova hos oss för andra gången. 
Ser fram emot det, och resterande gånger.